Hur sluter man ett avtal?

Möjligheten att ingå avtal är en av vårt samhälles grundläggande principer. Varje dag ingår man avtal, vare sig man vet det eller ej. T.ex. när man handlar mat eller stiger på bussen. Metodiken om hur man ingår avtal, eller avtalsslut, är därför en viktig funktion i vår marknadsekonomi. 

Två grundläggande principer inom avtalsrätten är pacta sunt servanda, att avtal ska hållas, och avtalsfrihet. Pacta sunt servanda möjliggör för parter i första hand att ta risken med att ingå avtal. Det betyder för det andra att rättsordningen kommer att stå bakom ett korrekt och rättfärdigt avtal, dvs tvinga parterna att prestera. Avtalsfriheten medför att en individ kan bestämma om man vill ingå ett avtal, med vem man vill ingå avtal (med undantag från kontraheringsplikt) samt vad avtalet ska innehålla. 

Förr ingicks avtal genom den sk viljeteorin som bygger på två samstämmiga viljeförklaringar. Denna vilja ska tolkas i utgångspunkt av den rättshandlande. Alltså, om ena parten förlorar viljan att ingå avtal så är man inte längre bunden av sitt löfte.

Med Lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område från 1915 (Avtalslagen, AvtL) så övergick man till tillitsprincipen. Denna princip medför att avtalsslutet tolkas utifrån motpartens tillit av ens egen avtalsvilja. Detta stadgas i 1 § 1 st. AvtL om att varje part är bunden av sitt anbud att ingå avtal. Avtalslagen gäller dock inte vid formavtal (1 § 3 st. AvtL), t.ex. fastighetsköp (se 4 kap. 1 § JB). 

Grundläggande så sluter man ett avtal i sin enklaste form genom att ett anbud och accept. Ett anbud ska vara precist, avgivet, ej villkorat dvs inget som avbryter bundenhet, och ha en bestämd adresskrets.  Avtal kan också ingås i form av realavtal, dvs. ett avtal som ingås genom att vissa förutsättningar är uppfyllda. Konkludenta avtal ingås genom ena partens handlande, t.ex. att ställa ens bil på en parkeringsplats. 

Viktigt att tänka på är att AvtL är dispositiv, vilket innebär att parterna själva kan bestämma hur ett avtal ska ingås. Parterna kan i förhand bestämma hur detta ska ske genom t.ex. avsiktsförklaringar.

En ytterligare princip inom avtalsrätten är passivitetsprincipen. Det innebär att en anbudstagare kan bli bunden av en oren accept – att motparten (anbudsgivaren) i god tro trodde att anbudstagaren svarade med en ren accept. Anbudstagaren måste i sådana fall reklamera för att inte bli bunden, vilket stadgas i 6 § 2 st. och 4 § 2 st. AvtL. 

Ett muntligt avtal är lika giltigt som ett skriftligt. Problematiken uppstår oftast att bevisa vad man faktiskt har avtalat om.